När mamma blev en ängel...
Tänkte att Ni ska få höra då min värld förändrades totalt... när min mamma & min bästa vän somnade stilla in.
Idag är det en sån dag då jag lätt hade velat trolla mig till henne...
Hon fick bröstcancer i mars 03 å gick bort onsdagen den 6 augusti klockan 20,25 2003.
Jag pratade med henne på kvällen innan vid 20 tiden, hon sa hon skulle bara på toa å att jag skulle ringa igen.... Men jag fastnade på lunar så jag ringde TYVÄRR inte upp igen. Trodde hon sov men vad sköterskorna sagt efter hon gick bort, visste hon redan då att det var slutet för hon satt uppe hela natten å pratade om oss barn.
sen fick jag inte tag på henne hela dagen efter på hennes rumstelefon, så vid 14 tiden så ringde jag ut till sköterskorna å då sa de att de skulle gå in å sätta i jacket
jag ringde henne 14,10 å då sa hon att jag skulle ringa mina brödrars pappa å min äldsta lillebror att nu fick vi komma in, vi åkte alla in å var där vid 15 tiden å då hade jag wille med mig
då när vi kom in där så var hon full av morrfin å pratade en massa konstiga saker... vi turades om att vara hos henne
hennes önska var ju att alla skulle vara där & att allt skulle gå fort så hon slapp lida, vi barn, hennes två systrar å hennes pappa å hennes bästa vän men tyvärr fick vi inte tag i henne då hon var över i danmark
läkarna sa först att detta skulle ta tid å frågade om ngn ville sova över där, självklart vi barn ville ju det... men sen vid halv 6 så kommer de å säger att om ngn skulle hem å få ngt i magen så fick vi sticka nu.... sista gången hon höll i sitt barnbarn så var det kärlek, wille satt hos henne å mamma tog tag i hans fot HÅRT, precis som om mamma visste det var sista gången å skulle ge honom styrka, man såg på wille det gjorde ont men han sa inte ett ljud...
vi åkte snabbt hem, jag lämnade wille till min granne Ita å tog bussen in till stan lite efter sex, var uppe hos mamma med mina brödrar igen lite innan 7 å den synen kommer alltid finnas på min näthinna, min mamma ligger där i fosterställning å jag bara bryter ihop totalt, hennes ögon var fulla med gul vätska, jag höll på att svimma men min äldsta lillebror som då var 19 år, tar tag i mig å jag bara tjuter som ett barn.....
DÅ förstod jag att min älskade mamma på 46 år inte skulle bli äldre... när jag lugnat ner mig så försöker vi få tag på ulla som e min faster men inget svar plus att morfar inte kommit tillbaka, han skulle cykla hem å äta oxå...
jag å min yngsta lillebror satt hos henne jag hängde typ över henne å hade min kind mot henne å marcus satt framför henne.... hon sa ngt... vi hörde inte riktigt men det hördes som om hon sa -jag älskar er min barn
jag frågade henne om hon sa att hon älskar oss barn å då tryckte hon marcus min yngsta bror som då var 12 år två ggr i handen, hennes sista ord!!!
sen kom morfar å han satte sig hos henne.... jag kommer ihåg att jag gick ut till min bror som då pratade i mobil med sin bästa vän å grät, första gången jag såg han gråta sen mamma blev sjuk. när jag kommer in till mammas rum då (hon bodde på Hospice) så lutar jag mig över min mamma å märker att hon inte andas.... då hade hon väntat på sin pappa tagit honom i handen å somnat in....
jag skrek bara hon andas inte hon andas inte å håller på att trilla ihop med mina brödrars pappa tog tag i mig....
sen i efterhand har jag fått reda på det sista som försvinner när man dör e hörseln.... å jag tänker bara hela tiden att jag hoppas hon inte hörde mig när jag skrek hon andas inte hon andas...
Mamma! Sorgen & saknaden efter Dej är enorm varje dag... hoppas DU kan se ner på oss barn & dina barnbarn!
Idag är det en sån dag då jag lätt hade velat trolla mig till henne...
Hon fick bröstcancer i mars 03 å gick bort onsdagen den 6 augusti klockan 20,25 2003.
Jag pratade med henne på kvällen innan vid 20 tiden, hon sa hon skulle bara på toa å att jag skulle ringa igen.... Men jag fastnade på lunar så jag ringde TYVÄRR inte upp igen. Trodde hon sov men vad sköterskorna sagt efter hon gick bort, visste hon redan då att det var slutet för hon satt uppe hela natten å pratade om oss barn.
sen fick jag inte tag på henne hela dagen efter på hennes rumstelefon, så vid 14 tiden så ringde jag ut till sköterskorna å då sa de att de skulle gå in å sätta i jacket
jag ringde henne 14,10 å då sa hon att jag skulle ringa mina brödrars pappa å min äldsta lillebror att nu fick vi komma in, vi åkte alla in å var där vid 15 tiden å då hade jag wille med mig
då när vi kom in där så var hon full av morrfin å pratade en massa konstiga saker... vi turades om att vara hos henne
hennes önska var ju att alla skulle vara där & att allt skulle gå fort så hon slapp lida, vi barn, hennes två systrar å hennes pappa å hennes bästa vän men tyvärr fick vi inte tag i henne då hon var över i danmark
läkarna sa först att detta skulle ta tid å frågade om ngn ville sova över där, självklart vi barn ville ju det... men sen vid halv 6 så kommer de å säger att om ngn skulle hem å få ngt i magen så fick vi sticka nu.... sista gången hon höll i sitt barnbarn så var det kärlek, wille satt hos henne å mamma tog tag i hans fot HÅRT, precis som om mamma visste det var sista gången å skulle ge honom styrka, man såg på wille det gjorde ont men han sa inte ett ljud...
vi åkte snabbt hem, jag lämnade wille till min granne Ita å tog bussen in till stan lite efter sex, var uppe hos mamma med mina brödrar igen lite innan 7 å den synen kommer alltid finnas på min näthinna, min mamma ligger där i fosterställning å jag bara bryter ihop totalt, hennes ögon var fulla med gul vätska, jag höll på att svimma men min äldsta lillebror som då var 19 år, tar tag i mig å jag bara tjuter som ett barn.....
DÅ förstod jag att min älskade mamma på 46 år inte skulle bli äldre... när jag lugnat ner mig så försöker vi få tag på ulla som e min faster men inget svar plus att morfar inte kommit tillbaka, han skulle cykla hem å äta oxå...
jag å min yngsta lillebror satt hos henne jag hängde typ över henne å hade min kind mot henne å marcus satt framför henne.... hon sa ngt... vi hörde inte riktigt men det hördes som om hon sa -jag älskar er min barn
jag frågade henne om hon sa att hon älskar oss barn å då tryckte hon marcus min yngsta bror som då var 12 år två ggr i handen, hennes sista ord!!!
sen kom morfar å han satte sig hos henne.... jag kommer ihåg att jag gick ut till min bror som då pratade i mobil med sin bästa vän å grät, första gången jag såg han gråta sen mamma blev sjuk. när jag kommer in till mammas rum då (hon bodde på Hospice) så lutar jag mig över min mamma å märker att hon inte andas.... då hade hon väntat på sin pappa tagit honom i handen å somnat in....
jag skrek bara hon andas inte hon andas inte å håller på att trilla ihop med mina brödrars pappa tog tag i mig....
sen i efterhand har jag fått reda på det sista som försvinner när man dör e hörseln.... å jag tänker bara hela tiden att jag hoppas hon inte hörde mig när jag skrek hon andas inte hon andas...
Mamma! Sorgen & saknaden efter Dej är enorm varje dag... hoppas DU kan se ner på oss barn & dina barnbarn!
Kommentarer
Postat av: Anneli
Jag sitter med gåshud, trots jag hört detta innan, så minns jag inte allt. Du vet vart jag finns gomsi. Love u,puss
Trackback
